Hur pojkarna i Tham Luang Cave räddades av dykare, del 3

Detta blir den tredje och sista delen kring den dramatiska räddningen av de tolv pojkarna och deras coach som strandsattes i Tham Luang grottan i norra thailand, efter att delar av grottsystemet fyllts av vatten på grund av monsunregn. Över 1000 personer deltog i letandet och räddningsauktionen och efter tio dagars intensivt räddningspådrag hittades de tolv pojkarna vid liv omkring fem kilometer in i grottsystemet. Dom var alla, trots omständigheterna, rätt välmående. Självfallet var dom både tröstiga, hungriga och frusna, men dom hade alla hållit modet uppet och hjälpt varandra i den mån dom kunde. Dom påträffades av de två engelska expertdykarna som flugits in av thailändska myndigheter, för att hjälpa till i sökandet av de försvunna pojkarna. När dom påträffades, uppstod nu det riktigt stora problemet, hur man skulle få ut dem då som sagt stora delar av grottsystemet var under vatten, många av pojkarna kunde inte simma, det var oerhört dålig sikt tillsammans med svåra passage att ta sig genom.

Buddysystem användes

Som så många dykare använder sig av valde man även här att använda ett så kallat buddysystem, vilket går ut på att man dyker två och två och där man håller sig relativt nära varandra utifall ens dykpartner skulle få problem och behöva hjälp. I detta fall tog man det betydligt längre eftersom många inte ens var simkunniga. Då de befann sig så långt in i systemet tillsammans med de svåra passagerna, gjorde det omöjligt att dra in slängar kopplade till kompressorer som kunde förse alla med luft. Istället fick man tillförlita sig på vanliga dyktuber fyllda med luft. Här valde man dock att förse varje pojke med två dykare som skulle hjälpa till att få ut honom. Ena dykaren simmade framför och hade förutom sin egen syrgastub även pojkens tub kopplad till sin utrustning. Pojken i sin tur hade en så kallad ”full face mask” vilket innebar att han hade en mask som täckte hela ansiktet vilket gjorde det lättare för honom att andas och därmed inte drabbas av panik. Bakom pojken simmade sedan nästa dykare, för att se till att allt gick som de skulle tillsammans med att finnas där som stöd om pojkarna skulle drabbas av panik eller på något annat sätt få problem. Förutom repet som dykarna följde, hade man också kopplat ett rep mellan den första dykaren och pojken så att de två inte kom för långt ifrån varandra och därmed riskera att pojkens mask skulle slitas av.

Obekräftade uppgifter

Det finns också obekräftade uppgifter om att den autraliensiska doktor som deltog i räddningsdyken, även ska ha gett pojkarna något lugnande, för att minska risken att dom drabbades av panik på väg ut. Det hela var så komplicerat att det skulle ta tre dagar innan man till sist fått ut alla tolv och deras coach, till hela världens lättnad, då räddningsauktionen vid det här laget var en världsnyhet. Väl ute flögs pojkarna till ett sjukhus där man hade stängt en hel avdelning enbart för dem och deras familjer. Där spenderade de en vecka under strikt medicinsk övervakning och fick stöd från supportpersonal. Idag är dom alla tillbaka i skolbänken igen, nu dock med ett lite större leende på läpparna.